Google Website Translator Gadget

lördag 22 november 2008

Har ni hört att .........

Har ni hört om stackarna på äldreboendet Bäckagården i Halmstad ?! Inte nog med att de ofta har förnedrats verbalt, man har ju också bäddat ner dem tidigt på eftermiddagen för att helt enkelt slippa att ha med dem att göra. På kvällarna så har vissa i personalen suttit och tittat på TV, istället för att ge dem den omvårdnad … som de har rätt till. Det ironiska i sammanhanget är också, (har jag hört) att tv-programmen man ofta tittade på, tydligen var … "Time out" och ….. "Roomservice" ( !!??).

Nu har ju också några kriminella Somalier hittat det perfekta (?) sättet att bli rika på. Varför ska man råna banker och spela på hästar, när man enkelt kan kapa en stor oljetanker. I samband med det hörde jag en märklig dialog utanför riksdagshuset. Det var Maria Wetterstrand som ansåg, att det kanske är ett bra sätt att kombinera biståndet till Afrika med minskad bilkörning som en konsekvens av den då uppkomna oljebristen.
Jan Björklund var mycket irriterad och tyckte att varje tanker skulle utrustas med en militär kommandostyrka från hans gamla regemente för att snabbt kunna utplåna dessa hämningslösa skurkar.
Mona Sahlin vickade lite på huvudet och förklarade moderligt, att det bara vore att "gjuta olja på vågorna" …. som hon sa.

Nu har tydligen Tomas Qvick tagit tillbaka erkännandet av 8 mord som han tidigare har dömts för. Det har jag förstått hela tiden, sa Leif G W Persson och sköt upp glasögonen över pannan. Han dömdes bara på sitt erkännande utan några som helst bevis, fortsatte han och satte på sig brillorna igen. Åklagarsidan verkar inte vara så slipade utan däremot uppenbarligen ganska närsynta, när de kan bortse ifrån sådana synbarligen glasklara fakta, mumlade han pillimariskt och tog av sig glasögonen helt.
Polisen har nu blivit ännu mer förvirrad av dessa nya omständigheter i fallet och … efter vad jag har hört …så har de nu begärt in alla papper i det s.k. "kurdspåret" från Palmekommissonen …!?? Ljuset har tydligen tänts igen …!?

tisdag 18 november 2008

Endast till påséende


Självupptagenheten bland många unga kvinnor är mer påtaglig än någonsin. En flock Jasper Conran-doftande såpa-bubblor som med högburna nyspacklade huvuden flyter fram genom galleriorna. Åldersfixerade och självgoda skyltdockor med ett socialt intellekt som på sin höjd når upp till lite latte-skvaller och avundsjuka blickar på sina mascaradrypande medsystrar svansande förbi på catwalken. Högklackade haut cotyr-repliker som tvångsmässigt måste köpa sig självsäkerhet genom ångestdämpande yttre attribut. Ett sökande liv där man får sin välsignande frälsning på modetempel som Zara, Gina Tricot och Kicks m.fl. En flykt från destruktiva tankar på att inte vara omtyckt och att en gång om förhoppningsvis tusen år …. ev. bli gammal. Ett liv där spegeln då inte längre kan bekräfta den uppblåsta självbilden. Som jag har sagt tidigare …"Stort självförtroende .. är ofta bara en brist .. på självkritik"
Man skulle vilja titta in och lyssna på en sådan persons tankar och vem vet … kanske skulle det kunna låta så här … i poetisk transformering ……….

TILL PÅSÉENDE

Vad snygg jag är
och ung dessutom
läpparna
som smultronspringor
som en geishas blygd
av Gud med skalpellen
så raffinerat skuren

jag ser dig
om jag vill
om jag orkar vända mig
bort från spegeln
så vacker…som jag är

jag förstår
du trånar
efter att få smeka mig
treva bland härligheten
slicka mig
in på bara skinnet

det får du inte
vem fan tror du att du är
egentligen
en sån´ som jag
är inte tillgänglig
på sin höjd
någon man får dregla över
det ovärderliga smycket
bakom glas
den oåtkomliga skönheten
den fule bara kan drömma om
så vacker … är jag
och så ung
dessutom

_______

lördag 15 november 2008

Extra ! Extra ! --- Anna Lindmarkers nya gröna blus

Nu hade dom chansen, att visa hur man selekterar och presenterar en verklig nyhet på ett adekvat sätt. Inte någon konstruerad meningslös politikerintervju som vi ändå tvångsmatas med varje kväll … år ut och år in.

I Rapport blev inslaget bara en liten fotnot till sist efter vädret. Ungefär som när man som kuriosa brukar visa björnungarnas premiär på Skansen. I Aktuellt och Nyheterna på TV4 nämndes den inte alls ….!?? På TV4 är presentatörernas kläder klart viktigare än själva innehållet i nyhetsmaterialet.

Den epokgörande nyheten var alltså, att astrofysikerna nu för första gången har lyckats fotografera planeter i ett annat solsystem. Himlakroppar liknande vår egen cirkulerande runt en annan stjärna. Något som man bara hade hoppats kunna göra, under de 10 år som man genom indirekta bevis har varit medvetna om deras existens.

Inte nog med att de inte förstår vad som är "en verklig nyhet", utan också att de inte ens vid en sådan här vetenskaplig paradigm orkar anskaffa förklarande experter. Några initierade som kan fylla det teknik och vetenskapliga kompetensvacuum som råder på de politikfixerade nyhetsredaktionerna.

tisdag 11 november 2008

I ljuset av en nattfjärils öde

Det var från rislampan det kom. Ljudet som väckte mig ur slumrandet i TV-fåtöljen. Ett flygfä av någon sort, kanske en nattfjäril, hade tagit sin tillflykt dit och var nu fångad inne i denna ljusa och varma "fälla" av papper och ståltråd. Det ljus som en gång lockade den dit, utgjorde nu istället en tärande eld i denna lilla sfäriska bastu.

Den gjorde upprepade fruktlösa försök att ta sig därifrån men studsade bara mot lampans inre väggar. Fjärilens begränsade syn och "intelligens" hindrade den uppenbarligen från att se lösningen på problemet --- hålet i botten.

Hela scenariot som utspelade sig ovanför mitt huvud blev som en metafor för vår …människans …existentiellt utlämnande situation. Insekten var fångad inne i en sfär av vitt rispapper, medan vi studsar omkring på utsidan av det här "blå klotet". Ovillkorligt fängslade av gravitationen här i det oändliga mörkrets hopplösa tomhet försöker vi inbilla oss, att en dag ska befrielsen mirakel materialisera "det där hålet", där vi kan flyga ut. Sväva bort från ovissheten. Lämna sjukdomar och tvivel bakom oss. Ta med oss lyckan och kärleken till en dimension, där kanske den yttersta sanningen råder …. !?

En kväll några dagar senare, i samma fåtölj, dalar någonting ner från taket och landar bredvid tekoppen … i mitt knä. Det var den lilla nattfjärilen. Död !
Är det inte typiskt ?! Nu när den äntligen "hittade" hålet i botten på lampan ….så hade den ingen glädje av det. Omedveten om friheten den nu hade återvunnit, låg den lilla kraken där helt stilla … så grå och orörlig. Befriad från sin meningslösa kamp mot tillfälligheternas ondska, hade den till slut hamnat … i paradiset.

Vad blir nu sensmoralen av detta och varför hjälpte jag inte fjärilen ut, tänker ni antagligen…? Jaa, säg det !? För en gångs skull ska ni nu själva få fundera och filosofera över de ev. lösningarna på dessa frågeställningar. Kom gärna med förslag och lämna dem under "Kommentarer". Go for it !! Tack på förhand !

måndag 3 november 2008

Nocturne på svart piano

Som jag skriver i en dikt: "Våra liv går på skärvor av det förflutna"

Vi påminns alltid om det vi har upplevt en gång. Ibland plågar det oss, men oftast fylls vi med euforisk glädje. En nostalgisk napp att få suga på, när verkligheten tynger oss allt mer med åren. När våra existentiella frågor ropar efter svar, men bara tystnad råder …

Då tvingar oss vår fantasi att söka meningen i en annan dimension. Till en värld där det förflutna klamrat sig fast vid framtiden …. för att överleva.

Ofta på nätterna drömmer jag, att vi är hos min moster på middag. Det är alltid sommar och jag är väl i dryga tjugoårsåldern. Efter den underbara middagen med herrgårdsstek, gelé, sås och potatis sätter jag mig vid det svarta pianot där i salen och spelar Mozarts sonat Nr.13. Jag exekverar denna mästares underbara alster med stor inlevelse och väl avvägd känsla. Jag spelar Mozart som aldrig förr. Jag …. som aldrig spelat Mozart ….tidigare. Jag … som inte ens har spelat piano …i någon större utsträckning. Men …mina fingrar flyter fram över tangenterna och rummet fylls av ett rikt spektrum av underbara klanger. Helt i samklang med kompositörens ursprungliga och drömlika intentioner.

Efter min lilla konsert avbryter gästerna ostkakan med varma applåder. Förundrade och betagna över min okända förmåga blir jag sällskapets givna medelpunkt … åtminstone fram till kaffet, då de mer triviala och rustika ämnena åter belägrar middagens dagordning. Det är ofta då jag vaknar. Med en blandad känsla av tillfredställelse och sorg i bröstet.

Jag har ofta funderat över, vad en sådan dröm kan betyda ..!? Jag vet inte, men kanske vill man vara någon annan. Kanske skulle man vilja leva ett annat liv eller att ha levt det på ett annat sätt. Kanske är det ett uttryck för en längtan efter av att vara omtyckt. Eller … så är det helt enkelt ett sätt att få smörja sin själ med den optimala musikupplevelsen. Vad vet jag ?
Bara det, att jag fortfarande ibland på nätterna spelar på det där svarta pianot …en sommar för länge sedan …. hos min moster.